torsdag 29 september 2011

On the bus!

Så fort jag sätter mig på bussen så somnar jag.När jag åker på morgonen så tycker jag alltid att det går alldeles för fort för jag vill alltid sova MERA! På eftermiddagen tänker jag alltid "Idag kommer jag inte somna.Det blir en trist halvtimma".Å sedan somnar jag.
Idag var det bara jag kvar till ändhållplatsen.Jag åker alltid med dit för jag har min cykel där.Precis när jag satt mig tillrätta beredd att rusa ut så fort bussen stannat så pratar busschauffören med mig.Han frågar "Har du sovit gott? " Jag blev så himla förvånad,jag kan inte minnas att en enda busschaufför någonsin pratat med mig under färd förut.
Plötsligt fick jag känslan av att jag kanske var ombord på en kapad buss.Kanske var det en livs levande kapare bakom ratten!Å nu skulle jag bli gisslan och kanske aldrig mer komma hem.Eller ens ut genom dörren.Å jag skulle få sitta och lyssna på hans olyckliga livshistoria som nu gjort honom så förtvivlad att han beslutat sig för att ta en buss i besittning och ta gisslan.Å jag skulle få bekänna färg i min sociala kompetens och få försöka få honom att förstå att allt skulle bli bra bara jag fick åka hem.MEN.Så säger han de förlösande orden :
" Du satt så snett så jag tänkte att du kanske får ont i nacken".
Å sedan öppnades dörrarna.
Puuh.Jag klarade mig.Den här gången....;0)

Gunilla.Persson.

Jag följer inte Hollywoodfruar slaviskt.Mest för tiden inte passar mig så bra.Men inte har jag kunnat undgå min namne.Gunilla Persson.Hon ÄR ju så underhållande och hur synd det än är om dottern (för det ÄR det) så tänker jag på alla andra sportföräldrar som VILL så mycket för sina barn att man kan gråta åt det också.Jag var på en hockeyträning en gång där målvakten hånades så till den milda grad av några milt sagt häpnadsväckande hockeypappor.Till slut reste sig en pappa upp och gick sin väg.Senare fick jag veta att målvakten var hans son.Men han SA ingenting.Han bara gick.
Å tyvärr så tror jag att många av oss skulle titta på Gunilla Persson in live om vi hade möjligheten,utan att ingripa även om vi tyckte att det var för jävligt.För ingen,inte en endaste av de andra hockeyföräldrarna gjorde en ansats att gå till försvar för den stackars hockeymålvakten.Inte jag heller.Fy bubblan vad omodig jag är!