torsdag 17 november 2011

SOL!!!

Det är så himla soligt ute och gräsmattan är...GRÖN!!Inte undra på att det inte alls känns som att det snart är advent och jul.Jag som gillar jul så mycket känner inte den minsta julstämning.Jag var inne å hålsade på i min favoritinredningsbutik igår och de hade såklart pyntat inför julen...men så konsti det kändes.Inte ett endas dugg juligt,bara...dumt.
Barnen utanför mitt fönster spelar fotboll på fotbollsplanen och den enda skillnade från i somras är att det är fler som har mössa nu...
Hoppas,hoppas att naturen rättar till sig den närmaste veckan.Julen ska ju vara snöig och kall!!!Punkt.:0)

Last Christmas..I gave you my heart.And you give me...Presents!;0)


måndag 14 november 2011

Skidbackemacka.

Varje morgon när vi ska fika på jobbet så är jag så glad för mitt lilla kokta ägg,min lilla macka,min lilla påse med vindruvor och min lilla flaska med lättfil.Jag brukar vara så hungrig att jag kan döööö och mackorna man kan köpa i matsalen är det så mycket smör på så man kan döööö för det.Vem gillar att ha en jättesmörklick på mackan som sedan ska samsas med en jättetjock (alldeles f ö r tjock ) ostskiva,en tomat k l y f t a (!) och en skinkskiva där ingen har förstått att man m å s t e ta bort fettkappan.MEN.Det är så jobbigt att gå ut och göra den där lilla matsäcken så det är nästintill oövervinneligt.Om man kunde prenumerera på små frukostmatpaket att ha med till jobbet så skulle jag nog göra det.OM.Det är någon som förstår sig på hur pyttelite smör det ska vara.:0)




Å snart är det jul också.På tal om absolut ingenting.:0)

fredag 11 november 2011

Friday night!

Jag tror nästan jag aldrig i hela mitt liv har uppfyllt en dröm så snabbt som ikväll.Ända sedan igår kväll när jag snuvig och krökt gick och lade mig har jag föreställt mig hur underbart skönt det skulle vara just ikväll.Fredag.Godis.Chips.Täcke och kudde i soffan.Idol på TV:n och sedan den nyaste Irene Huss filmen.En så alldeles fantastiskt vilsam och underbar kväll.Nu är det dax att utvärdera innan mina ögon bara ramlar ihop för att inte dras isär förrän tidigast klockan elva imorgon lördag.Det bidde chips.Täcke och kudde.Godis.Rött vin.Idol.Lite David Hellenius.Men ingen film.Dagen tar nu ut sin rätt och Nilla sover och lämnar filmen till  imorgon.Men.Nästan hela drömmen uppfylldes.Det är fint med små,realistiskt genomförbara drömmar.:0)
L.O.V.E.



onsdag 9 november 2011

I dont have time...

Ibland.Inte så ofta.Men ibland.Då träffar man människor som man direkt vill omfamna.De ger så mycket energi att det ständigt känns som att man går med platåskor med samma funktion som Tigger har i Nalle Puh.Studsande.:0)Men.Känslan kanske inte är besvarad.Eller så finns helt enkelt inte tiden.Man står och ser på hur människor som man tycker så mycket om sätter sig på tåget och försvinner i oändligheten medan man själv står kvar på perrongen och skorna är inte längre i platå med studseffekt utan har förvandlats till stadiga Ecco med förnuftet inbyggt i hela sulan.Omfamningen är över och det är dags att gå vidare.Men.Har man tur.Riktig tur.Då kanske det kommer ett nytt tåg från andra hållet.Med någon som åter lyfter skorna till platå.Med studseffekt....

Morgonmys.

Det är något alldeles speciellt med morgnar.Å kvällar.Och så dagen däremellan som ska fyllas för att göra kvällen och morgonen därpå lika speciella igen.På morgonen när man fylls med tillförsikt inför dagen och kvällen när man hanterar alla intryck som dagen skänkt.Det borde vara en mänslig rättighet att få njuta mycket längre på morgonen än vad som är fallet för de flesta.Jag som har ynnesten att bo i en stor-stor lägenhet gillar att stänga in mig i vardagsrummet på morgnarna,titta på TV och blunda lite en gång till, till TV:ns trygga röster.Anders Kraft.Jesper Börjesson.DET är mina killar det.:0) Hoppas Du hade en alldeles fantastisk morgon just idag.Det har jag haft.
L.O.V.E

                                                                               

torsdag 3 november 2011

Vänner från förr.

Ibland händer det att jag får en "flashback".Minnen från förr.Hur det var.Hur det borde varit.Hur jag ö n s k a t att det varit.Å så tänker jag på vännerna som fanns då men som inte längre finns kvar.Dom finns som små profilbilder på Facebook,några av dem.Men man har ingen kontakt.Kanske är det helt enkelt för svårt att ha kontakt med barndomsvänner när man är vuxen? Kanske är man rädd att aldrig få blomma ut om det alltid finns någon som flåsar en i nacken och minns hur det "egentligen var" när man vill göra sin historia mer märkvärdig eller sorgligare eller mer bitter än den egentligen var.Eller när man VILL minnas att man var så lyckligt kär i någon som i själva verket aldrig ens sett åt en" och någon välvillig vän från förr talar om hur det faktiskt egentligen förhöll sig.Att vara vänner för evigt är måhända lika svårt som att hålla ihop vilken annan kärleksrelation som helst.Att våga släppa taget om det trygga,invanda är läskigt oavsett om det gäller nära vänner eller pojkvänner.Men kanske är det dax att moget ta sitt vuxna ansvar och se tillbaka på det som varit med ett leende och se framåt med samma leende tillförsikt?

Lets Keep On Smiling.:0)

torsdag 29 september 2011

On the bus!

Så fort jag sätter mig på bussen så somnar jag.När jag åker på morgonen så tycker jag alltid att det går alldeles för fort för jag vill alltid sova MERA! På eftermiddagen tänker jag alltid "Idag kommer jag inte somna.Det blir en trist halvtimma".Å sedan somnar jag.
Idag var det bara jag kvar till ändhållplatsen.Jag åker alltid med dit för jag har min cykel där.Precis när jag satt mig tillrätta beredd att rusa ut så fort bussen stannat så pratar busschauffören med mig.Han frågar "Har du sovit gott? " Jag blev så himla förvånad,jag kan inte minnas att en enda busschaufför någonsin pratat med mig under färd förut.
Plötsligt fick jag känslan av att jag kanske var ombord på en kapad buss.Kanske var det en livs levande kapare bakom ratten!Å nu skulle jag bli gisslan och kanske aldrig mer komma hem.Eller ens ut genom dörren.Å jag skulle få sitta och lyssna på hans olyckliga livshistoria som nu gjort honom så förtvivlad att han beslutat sig för att ta en buss i besittning och ta gisslan.Å jag skulle få bekänna färg i min sociala kompetens och få försöka få honom att förstå att allt skulle bli bra bara jag fick åka hem.MEN.Så säger han de förlösande orden :
" Du satt så snett så jag tänkte att du kanske får ont i nacken".
Å sedan öppnades dörrarna.
Puuh.Jag klarade mig.Den här gången....;0)