Så fort jag sätter mig på bussen så somnar jag.När jag åker på morgonen så tycker jag alltid att det går alldeles för fort för jag vill alltid sova MERA! På eftermiddagen tänker jag alltid "Idag kommer jag inte somna.Det blir en trist halvtimma".Å sedan somnar jag.
Idag var det bara jag kvar till ändhållplatsen.Jag åker alltid med dit för jag har min cykel där.Precis när jag satt mig tillrätta beredd att rusa ut så fort bussen stannat så pratar busschauffören med mig.Han frågar "Har du sovit gott? " Jag blev så himla förvånad,jag kan inte minnas att en enda busschaufför någonsin pratat med mig under färd förut.
Plötsligt fick jag känslan av att jag kanske var ombord på en kapad buss.Kanske var det en livs levande kapare bakom ratten!Å nu skulle jag bli gisslan och kanske aldrig mer komma hem.Eller ens ut genom dörren.Å jag skulle få sitta och lyssna på hans olyckliga livshistoria som nu gjort honom så förtvivlad att han beslutat sig för att ta en buss i besittning och ta gisslan.Å jag skulle få bekänna färg i min sociala kompetens och få försöka få honom att förstå att allt skulle bli bra bara jag fick åka hem.MEN.Så säger han de förlösande orden :
" Du satt så snett så jag tänkte att du kanske får ont i nacken".
Å sedan öppnades dörrarna.
Puuh.Jag klarade mig.Den här gången....;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar