Lötta på Liseberg.

Medan jag jobbar lite vid datorn har jag TV:n på och just nu är det Lotta på Liseberg.Jag fick precis nyss ett sms från en vän som gått dit för att se Danny och till sin förvåning funnit att det bara var tre före i kön...
Jag har såå himla svårt för Lotta Engberg.Jag har aldrig träffat människan,hon har v e r k l i g e n inte gjort mig något men...jag "Connectar" bara inte med henne.Precis som man inte gör med alla andra heller.Vi är gjorda av atomer.Kan inte dom nästan bli som magneter ibland? Att man lixom blir som två magneter som man försöker pressa ihop med varandra? Är det atomerna i oss som blir till magneter när man så starkt känner att "Det blir aldrig du och jag Lotta".?

Kan man bli mer pigg,käck och trevlig?